mmalinsplace

Nothing hurts more than being disappointed by the single person you thought would never hurt you.

Hemma efter min fjärde visit på Kreta, min femte i Grekland. Kan bara konstatera att jag älskar landet, jag älskar värmen och att termometern överskred 40 grader hela veckan. Jag älskar människorna och jag älskar maten. Jag älskar Grekland och jag ska besöka morfars Thessaloniki.

Men nu är jag nyvaken och död då man hamnade i sängen kl 6 imorse men jag känner mig som ett barn som ska börja skolanm för första gången när jag klockan 12 ska möta upp världens bästa klass för lunch innan vi sätter våra fötter på rudbeck efter vårt allra sista sommarlov och börjar vårt sista år på gymnasiet. Jag vet hur rudbeck fungerar så om två veckor när plugget är igång kommer jag vilja spy och dö men hey jag är heltaggad!

Nu väntar bloggkoll och 280 olästa blogginlägg...

Here's to teenage romances
and never knowing why they
hurt like hell

Jag kan inte sätta ord på smärtan. Jag försöker, men det går inte. Det är den typen av smärta som driver dig till vansinne, den typen av smärta jag kan tänka mig att folk tar sitt liv av bara för att slippa känna.

Jag saknar dig och det gör ont.

Häng med syster, godis, baksmällan, skratt och nedladdningar av appar till våra Iphones. Rätt bra måndagskväll, imorgon är vi lediga och fixar det sista inför kreta. Längtar arslet av mig. På arlanda ska jag dricka kaffe i mängder från starbucks, shoppa i nya taxfreen som är ombyggd till 1700 kvadratmeter. Dom har fått in make up store och scratch of sweden ett as fett märke som säljer as grymma nagelvårdsprodukter. Himmelriket! Och på kreta ska jag ägna all tid och solstolen på playan och njuta utav kvällslivet med två fina. 6 dagar kvar!!!

Jag försöker att vara stark och aldrig tycka synd om mig själv längre, anser att jag inte har rätten till det efter en så lång tid, men ibland är det så svårt. Så svårt att vara stark och inte få tycka att det faktiskt är skitjobbigt. Att gå vidare helhjärtat och inte vända sig om.

Jag har tränat hjärnan mycket på ämnet positiva tankar. Försöker att smälta min sorg och alltid se det positiva. Skäms över att känna sorg när jag har så mycket glädje i mitt liv. Men i vissa stunder är det så svårt. Vissa stunder finns den bara där, rakt framför mig och omöjlig att se förbi. Jag har lärt mig att acceptera den och tittar rakt på den. Känner den i hela min kropp. Sorgen över att inte få vara med den jag älskar. Det är en smärta jag lärt mig leva med och jag vet inte om det är lite sorgligt, ungefär som att vissa måste lära sig att leva med en sjukdom. Jag har lärt mig leva med att varje morgon vakna upp och känna saknad. Jag har lärt mig att vara lycklig trots det. Jag undrar om man i vissa fall måste acceptera att en saknad aldrig kommer lämna kroppen. Ungefär som om någon dör ifrån en. Man saknar resten av sitt liv, men vet att man aldrig kommer få det tillbaka.

Ibland kan jag inte låta bli att gå ner på knä och nästan desperat be, till vem? Jag vet inte. En bön om att den känslan någon gång ska lämna min kropp. Att min saknad någon gång ska förvandlas till längtan.

~Michaela Forni~ Who else?

Länge lever sommaren
den som kom och gick igen
snabbare än någonsin förut

Skippar utgången. Matilda jobbar öppning imorgon och jag är inte på topp. Men vad skadar det att ställa in en utgång? Har flera år framför mig.

Att jag ens gick på det du sa och fick förhoppningar. Vilken idiot man är, antar att det är sånna snedsteg man gör när man får höra det man velat i månader.

Hemkommen från jobbet, sätter på mig bikinin och lägger mig ute på altan med musik i öronen. Hoppas på att få somna, vilket jag kommer göra. Fan vad skönt! har nedräkning tills jag slutar jobbet har 7 jobbdagar kvar utöver de dagar jag är ledig. Är trött på att torka skit nu, nästa gång jag gör det ska vara på mitt egna barn som har ett sådant fint namn som Olivia, sådeså. Jobbar fredag kväll kör därför på en utgång ikväll, ledig imorgon! PEACE

Allt har mer eller mindre gått snett idag. Nu har jag nyss tagit en treo, sprängande huvudvärk och ont i hela kroppen så lägger mig på spikmattan med John Mayer i öronen. Min iphone kan jag börja använda om senaste en vecka och den jag både vill nå och ha mest av allt känns så långt borta. Fuck my life

Jag har märkt att det spelar ingen roll hur du blir lämnad. Om personen lämnar dig för att den vill eller för att det sker och det är ingenting du kan göra någonting åt. Du kan aldrig göra någonting åt att någon lämnar dig. Hjälplösheten när man blir lämnad av den man älskar är obeskrivlig. Det spelar ingen roll om det är för att han har blivit kär i någon annan, förlorat kärleken till dig fast du inte har det för honom eller dör ifrån dig. Du är fortfarande lämnad ensam, hjälplös och alldeles förskräckligt rädd.

Jag kan inte sätta ord på smärtan. Jag försöker, men det går inte. Det är den typen av smärta som driver dig till vansinne, den typen av smärta jag kan tänka mig att folk tar sitt liv av bara för att slippa känna.

Jag har aldrig haft så ont i hjärtat.

~Michaela Forni~