mmalinsplace

Det är svårt att minnas vägen man gått när man inte tittar framåt. Inga minnen av husens framsidor, men väl deras baksidor. Trappuppgångar med livsöden innanför varje dörr. Man kan minnas drömmar – dag drömmar, nattliga drömmar. Ju mer man tänker på dem ju tydligare blir de. Deras språk, associationer. De blir verkligare, verklighet.

Starka minnen är inte starkare än de svaga, bara upprepade flera gånger, innötta.

har egentligen inte tid att sitta här. Var bara tvungen att dela med mig av detta. Tankevärt