mmalinsplace

Känner mig som ett emo, som börjar dagen med att faktiskt inse vad som hänt, som börjar dagen med att vara ledsen, som börjar dagen med fina sms från världens finaste vänner. Har nog inte varit såhär ledsen sen morfar dog för 6 år sen, på riktigt alltså. Det gör ont, som om någon kommit och skjutit mig och låter mig ligga kvar på marken och alla mina tusen pusselbitar ligger runt om mig. Jag vet att allt blir bra tillslut men vägen dit vill jag inte ens tänka på. Ska försöka samla mig, göra mig iordning och spendera dagen med pappa, min älskade pappa.