mmalinsplace

Igår - blev facerapead tre gånger av min egna morbror, träffade elin och kajsa, skrattade så tårarna rann, elin demosterade hur hennes väckarklocka fungerade och vi visade vad vi hade för signal när klockan ringer, kajsa har grodor som kvackar behöver jag säga att vi låg på golvet och garvade? sådan humor har vi när vi kan skratta åt allt. Tog bilen och drog en kvällsdonken med stopp för att hämta upp viktor och kristoffer. Spontankvällar slutar alltid bra. Nu blir det plugg, hem till farmor och farfar för morsdags fika sen ytterligare plugg till naturkunsapsprovet, reslutatet jag får på det provet blir mitt slutbetyg - hej press!

Jag skulle bli ett plagg rikare idag var det tänkt, det blev 4 + dust it, världens bästa räddare i nöden för en dålig hårdag. Matten känns bra och jag vågar hoppas på att jag ska klara provet imorgon och bli godkänd i kursen. Är galet taggad tills fredag och jag har världens finaste tjejer. Ska inte klaga för mycket.

Årets största omvänding. Vet inte hur det ska gå till, men jag försöker och jag är ledsen att säga det men vid det här laget så kan jag bara säga att det kommer ta ett tag.

Har gått och blivit kaffebeorende, kan få abstinens då jag verkligen känner suget. Har ton med plugg men vad har jag gjort?  Sovit och lidit av världens mensvärk, har så ont så jag mår illa och vill spy. Och så har jag fallit för att skaffa twitter, är det jag som är lätt övertalad eller är det mina fina som är bra på att övertala? http://twitter.com/malinanderssonn

Annars vill jag bara skjuta hela skiten, hela situationen. Jag vill ha den 1 juni då jag äntligen får mitt liv tillbaks och så känner jag för en fet utgång. För att citera tess "vill dra en fet krogenrunda och supa bort mina sorger"
Japp, typ så känns allting. Kör nog på fredag, i light version jämfört med det jag skrev ovan. (och på sätt och vis så ljög jag lite för dig sist, för första gången någonsin)

Tycker inte om nutiden, men som tur är så kommer nutiden att bli dåtid om ett tag

Kan någon säga mig hur jag ska orka med allting som händer just nu? 

Livet är en riktig bitch mot mig just nu.

Att komma över någon är som att åka Uppskjutet på Gröna Lund.
Så otroligt nervös när jag står där i kön.
Rädd när det snart är min tur.
Herregud jag vågar inte göra det här, jag kommer att backa ur, 
jag är för svag för att klara detta.
Och så ett gäng vänner som står precis bakom mig och peppar,
"klart du klarar det här, du kommer att ångra dig om du inte gör det".
Så sätter jag mig i den där stolen och vill bara kräkas av nervositet.
Vad i helvete är det jag håller på med?
Jag vill ju göra det, men är bara så rädd för att dö om jag nu gör det.
Sen är det som om jag per automatik börjar spänna fast säkerhetsbältet.
Utan säkerhetsbälte dör jag.
Men jag förstår inte riktigt själv att jag är tillräckligt modig för att faktiskt sätta mig där och spänna fast mig.

Så räknar någon ner,
Tre, två, ett.
Och innan jag hinner blinka går en ilning genom min kropp.
När jag kommer högst upp och är halvvägs kommer kräkkänslorna igen,
helvete vad rädd man är ibland.
Hela världen under mina fötter och det är bara en fruktansvärd resa ner innan jag har fötterna på jorden igen.
Hur jag nu ska klara mig ända dit, jag ser knappt marken som jag vill stå på?
Sen hör jag plötsligt mina vänner skratta och hjälpa mig av med säkerhetsbältet, jag behöver det tydligen inte längre,
jag står stadigt på jorden nu. 
(även om jag är lite yr)
Så tar mina vänner min hand och skrattar till, säger lugnt,
"Det där var väl inte så farligt?"
Så går vi vidare mot nästa äventyr.

Och på vägen dit är jag så jävla stolt.
Jag klarade det.
Trots att jag höll på att dö när jag satt där högst upp med panik i kroppen och dödslängtan så är jag redan på väg till Frittfall,
för klarade jag det där så klarar jag ju vad som helst.


En jävla panik när man tar sig igenom det, men efteråt mest en kick och en stolthet över att man gjorde det.


Tack Michaela Forni

Bildbomb från helgen